haninge.org

Hembygd i Haninge

Sida 46 av 48

Torpet Vidäng på Fors

Vidäng

Vid fyrvägskorset efter efter nuvarande Årsta Havsbadsvägen, på vägen mot Bergaskolorna, låg torpet Vidäng, ibland Vidängen. Idag finns bara några grundstenar kvar intill Vitsåns västra sida.

Olle Numan berättar här lite om Vidäng på 1930-talet, hans sagesman är skolkamraten Svea Öhman, född Steen.

“Det var en fin stuga som låg på backkrönet (nu är det utjämnat och plant sedan vägen till Örlogsberga byggdes) när man kom över ån, då på en spång. Det gick en väg från Vitsa förbi logen nere på gärdet utefter skogen och ån och den fortsatte till Vitså kvarn. Den vägen kunde man gå till Vidäng. På höger sida om vägen åt skogen till låg en källare med ett rum ovanpå. Stora huset hade rum och kök och ett rum på vinden.

Fortsätt läsa

Barnmorskan som vägrade sluta…

Bernhardin Berglund

Bernhardina “Berta”  Lundvall-Berglund (1851-1932)

Kom till Västerhaninge 1879 från Uppsala, bodde först i gamla Klockargården, sedan på Mulsta men flyttade 1881 in i Sockenstugan på Kaplansgården. Hon gifter sig samma år med skomakaren Alfred Berglund som på vindsvåningen har sitt skomakeri.

Kaplan

Sockenstugan, här bodde de i lägenheten t.h.

I provinsialläkarberättelsen står att hon har fri bostad och vedbrand och 200 kr i årslön ”samt för hvarje förrättning minst 1 Krona”. Samtliga barnmorskor i Sotholms distrikt uppges vid denna tid vara examinerade i ”instrumenters bruk” med undantag av den över 20 år äldre barnmorskan på Utö.

Provinsialläkaren Gustaf Gagner som rapporterar till Medicinalstyrelsen 1888 och uttrycker sin belåtenhet med barnmorskeväsendet i distriktet: Examinerade samt af kommunerna antagna och aflönade barnmorskor finnes i alla församlingar inom distriktet med undantag af Nämdö kapellförsamling. (281 innevånare) De synas samtligen med påpasslighet och duglighet fullgöra sina åligganden. Serskildt gäller detta om barnmorskorna i de större fastlandskommunerna, der sedan ett tiotal år en ny uppsättning tillkommit som mycket fördelaktigt utmärker sig mot deras företräderskor. Såsom exempel på denna olikhet kan anföras, att medan det förut ej var sällsynt att förlossningsfall förekommo, der antingen ett oriktigt läge ej iakttagits eller rätta tiden att förändra detsamma, försummats, något sådant numera ej någonsin förekommit.

Berta Berglund efterträddes 1917 av Elin Gustavsson och det blev omgående problem mellan de två kvinnorna både på privat och yrkesmässiga grunder, båda bodde i Kaplansgården. Gamla Berta fortsatte nämligen med sin verksamhet, man kanske skulle kunna säga att hon extraknäckte, och tog förtjänsten från sin efterträdare som ändå stod ut i två år innan Ester Fredelius kom till Västerhaninge. Ester skriver då i ett brev:

Har en collega som förstugogranne … bara jag vänder ryggen till är hon framme och kniper dem. Hon har som det så vackert heter troget tjänat församlingen i 40 år men det oaktat är hon nog pigg att pina lifvet ur sin efterträderska…


Ester Fredelius klarar samvaron bara under ett år och ersätts 1920 av Sigrid Nettelbladt som blir kvar ända till 1946. I ett välkomnande brev till henne från kommunalfullmäktiges ordförande David Weijber på Berga står:

Jag hoppas varmt att Fröken måtte komma att trifvas med oss och finna sig tillrätta med förhållandena här. Rummen äro ju ej så stora, men de äro varma och nyreparerade invändigt äfven om byggnaden för öfrigt är af mycket gammalt datum. Han försäkrar att fru Berglund absolut ska ”draga sig tillbaka från allt”.

Sigrid Nettelbladt hade inga problem med gamla Berta, de kom väl överens och svartjobben avslutades.

Fakta: Margareta Bowallius
Faktasamling: Sonja Borggren, Sune Nilsson
Foto tillhör: Margareta Bowallius

Tror vi på det här?

175px-Radioactive.svg

Atomsopor i Haninge?

När jag så smått började jobba i Gillet för 15 år sedan fick jag höra att det fanns radioaktivt avfall nere i Österhaninge.
Tänkte väl inte så mycket på det då men ett antal år senare hörde jag samma rykte från ett helt annat håll, källan som person kunde inte ifrågasättas men var ju själv ganska osäker.
Det var inte självupplevt utan en hörsägen

Marinen på Berga/Muskö skulle i början på 50-talet ha grävt ner avfallet i ett våtområde vid torpet Björkhagen “paintballtorpet” och inhägnat området.

Atom

 

Idag finns någon form av deponi där av mera naturligt mänskligt avfall.

Vet någon något?

En tur till Högsta och Hammarby

Tillsammans med två av Gillets tunga namn,  Rune Karlsson och Anders Numan (samt fotografen Ulf Nilsson) blev det en färd upp till Högsta och Hammarby. Delvis är detta Runes barndomstrakter. I ett för sommaren 2015 ovanligt vackert väder fick vi en härlig upplevelse.

 

Rune, Ulf o Anders

Rune Karlsson, Ulf Nilsson och Anders Numan.

 

Vi besökte först den Högstagård som numera är ett eldorado för älskare av vattenväxter och naturkonst. Den ligger några hundra meter norr om Åvavägen. Detta har jag i min dator:

Högsta 1:2, litt Aa, 1/2 mtl, ”Sandemarsgården” (del av Uppegården)
Tillhörde fideikommisset Sandemar och släkten Braunerhjelm från 1869. Arrendator från detta år var Erik Eriksson  därefter kommer 1903 Ferdinand Mellqvist . Han flyttar 1917 till Högsta Båtsmanstorp och då kommer Karl August Sandberg med hustrun Emma född Eriksson med bl.a. sönerna Lennart och Ernst.

Byggnaderna är så omgärdade av vegetation att det är omöjligt att fotografera. Så här såg bostadshuset ut på 30-talet.

 

Sandberg

Sandemarsgårdens bostadshus på 1930-talet.

Fortsätt läsa

När Nynäsbanan skulle byggas…

Rallare

Redan i mitten på 1800-talet började man planera för en järnväg mellan Nynäs och Stockholm. Ett flertal projekt med utländska intressenter gick i stöpet men på 1890-talet då professor Hjalmar Sjögren,  ägaren till Nynäs Gods, engagerade sig kom man igång. Gillets Tord Bolander skrev 2004 om svårigheterna att få till ekonomin.
Man måste så här i efterhand beundra Sjögrens engagemang och även dåtidens  förtroendemän i Södertörnssocknarna som vågade satsa stora pengar i projektet.

Hur tror ni våra trakter skulle se ut idag utan denna trafikled?

Läs artikeln här: Om bygget av Nynäsbanan

Efterlysning

Bokens framsida

Så här skriver hembygdsforskaren Rune Karlsson, född i Österhaninge, i Glimtar för drygt 10 år sedan. Svaren uteblev så efterlysningen är fortfarande aktuell. 

För några månader sedan fick jag mitt livs största läsupplevelse. Jag hade av en släkting fått låna en roman med titeln ”Ödet står på lur”, för­fattad av Birger Wårdh och utgiven 1956. (Birger Wårdh har givit ut ett tiotal romaner, flertalet av dem recenserade i landets ledande dagstidningar). Det visade sig snart vid läs­ningen att den här romanen är halvdokumentär. Den ger nämligen en mycket tidstrogen och realistisk bild av de svåra levnadsvillkoren för småjordbrukare, pigor, dräng­ar och tvättare i Österhaninge under de första decen­nierna av 1900-talet. Mycket talar också för att romanhand­lingen bygger på rent verkliga händelser.

Min mormor, min morfar, vilka jag aldrig träffat, och min mamma är ett slags huvudpersoner. En biperson i romanen, kallad Kvast-Otto, torde också vara ett porträtt av en känd österhaningeprofil. Ortnamnen är autentiska. Den här romanen har givetvis ett utomordentligt läsvärde för alla medlemmar i Gillet men också andra. Kanske har några redan läst den? Kanske har den stående i bokhyllan? 

Personligen skulle jag mycket gärna vilja få kontakt med alla dem som har den minsta kännedom om den här romanen och kanske också dess författare, (han är född i Huddinge 1896, men bodde tidvis i Österhaninge) och/eller synpunkter på inne­hållet.

Med tacksam hälsning Rune Karlsson Lidingö  mailto: rune.austers@gmail.com

Lite mera fakta kring boken och författaren   Ödet står på lur

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2025 haninge.org

Tema av Anders NorenUpp ↑