En ung Karl Ivar Johansson
Här kommer ytterligare en liten betraktelse över Ivar Lo-Johanssons beskrivning av Tungelsta i början på förra seklet. Här handlar det om den stolte skogvaktaren på Ektorp som satte sig upp mot ägaren och fick betala ett dyrt pris.
Ur Pubertet, kapitel XXXII
Jag behövde idoler och för mig kom skogvaktarn på grannstället under en tid av min ungdom att betyda allt. Jag dyrkade honom ända till trådarna i hans nötta, gröna rock. Han hette Gustaf Carlsson och hade samma efternamn som min tidiga barndoms skogvaktare på Häringe.
Han var den tredje generationen i samma befattning som funnits på skogsgodset Ektorp.
Alla generationerna skogvaktare hade varit bosatta på det vackra Sadelmakartorp. Därifrån hade han av någon anledning måst flytta och han hade tillsvidare i brist på annan bostad måst slå sig ner i den simpla hyresvillan. Familjen bestod av hustrun, som knappt syntes och som ingen talte om, och av fem vuxna eller halvvuxna barn, två pojkar och tre flickor.
Flickorna var hurtiga och pojkaktiga och förblev också oåtkomliga för mig. De bägge sönerna var äldre än jag själv och hade jakten i blodet. Den yngre hade förut drömt om att bli skogvaktare på Ektorp liksom fadern. Han borde ha kunnat bli det i fjärde generationen, men så plötsligt hade han inte haft någon anställning som vinkade, och han hade inte ens längre haft någon skog att jaga på.
Skogvaktarns två söner blev snart mina vänner och kamrater trots att jag alltid betraktade dem som överlägsna mig. De var för mig ett par fria jägare med grankvist i hatten, med skogen i sina kläder, med bössan bredvid sig i sängen där de sov, lättväckta vid varje fågels uppflög.
Sadelmakartorp omkr. 1904. Övre Raden: Okänd dräng, skogvaktaren Gustaf Adolf Carlsson 1861-1943, okänd. Främre raden: Gustafs barn, Elin Ingeborg 1891-1986, Anna Greta 1902-1984, Edith Maria 1900-1976, Joh(a)n Verner 1898-1984, Märta Laura 1895-1983, Erik Teodor 1893-1954. Hustrun Anna 1870-1913 saknas
Senaste kommentarer